AVELSPROGRAMMET - GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER FÖR

AVELSANVÄNDNING

Enskilda djur skall inte användas för mycket i avel. Det finns inte någon individ, som inte har några negativa anlag. En annan effekt av överanvändning av individer är att den genetiska mångfalden minskas.

AVELSETIK

• Omparning bör ej ske.
• Inga kända ärftliga defekter hos hane eller tik som skall användas i avel.
• Hanar som är sunda och friska och som uppfyller de krav avelskommittén satt upp kan prövas i avel i ett begränsat antal parningar. Därefter sätts de på väntelista och bör användas till avel endast under förutsättning att de lämnat drevprovsmeriterad avkomma undan minst två olika tikar.
• Där kända defektnedärvare finns bakåt i planerad kull, skall kontrolleras att samma anlag ej finns på både far och morslinjen (dubblering av anlag).
• Hundar med mer än en anmärkning på mentaliteten bör inte användas i avel.

HANHUNDSLISTORNA

Efter förslag från Avelskommittén beslutade BCS 2010-02-09 att ändra på kriterierna till hanhundslistan och att införa endast två listor.

• Den första listan, A-listan visar hundar som erhållit minst ett andra pris på drevprov (hare, rådjur eller räv) under de senaste 5 åren samt också erhållit minst ett andra pris på utställning i officiell klass.
• Den andra listan, B-listan är en väntelista för hanhundar som fått fem kullar. När minst två avkommor drevprovsmeriterats undan två olika tikar sätts hanen åter in på A-listan.
• Kriterier se hanhundslistan