HUVUD:
Huvudet ska vara tämligen långt, kraftigt utan att vara grovt. Det ska vara mer förfinat hos tiken. Skallen ska vara lätt välvd, måttligt bred med svagt markerad nackknöl och fri från hudveck och rynkor. Stopet skall vara väl markerat och dela avståndet mellan nackknölen och nosspetsen i två så lika långa delar som möjligt. Nostryffeln skall vara bred och helst svart. Ljusare pigmentering är tillåten hos hundar med ljus pälsfärg. Näsborrarna skall vara vida. Nospartiet får inte vara snipigt. Läpparna ska vara någorlunda stora och hängande.


Kommentarer:
Ett korrekt, kraftigt och välskuret huvud är viktigt för helhetsintrycket hos beaglen. Ett vanligt fel i rasen i Sverige är fortfarande ett för lätt huvud, med snipigt nos parti, dåligt markerat stop och korta, högt ansatta öron. Detta ger ett främmande uttryck och skall föranleda sänkning av prisvalören.
Huvudet skall vara tämligen långt. Ibland ses alltför korta huvuden, à la amerikansk cocker spaniel. Ett för långt huvud är också ett fel, men mer ovanligt.
Såväl alltför välvd skalle (äppelhuvud) som alltför flat hjässa förekommer och ger ett felaktigt uttryck.
Beaglens huvud skall, framifrån sett, vara kraftigt och ungefär jämnhet, med parallella plana sidolinjer. Kraftigt markerade "köttiga" kinder är fel, liksom ett nosparti som är starkt inskuret framför ögonen.
Rynkor i pannan skall helst inte förekomma. I kombination med ett för grovt "lymfatiskt" huvud med rikligt med skinn ger de ett främmande uttryck och skall då dra ned priset.
Läpparna skall, såväl hos hanhunden som hos tiken, var väl utvecklade och bidra till att ge beaglen ett "fyrkantigt" nosparti. Nospartiet skall ändå vara torrt, och läpparna inte vara så stora att de "hänger och fladdrar".
Trefärgade beaglar skall ha svart nosspegel. De gul/vita och röd/vita däremot saknar svart pigment och deras nosspegel är ljusare brun-beige, men får inte vara opigmenterat rosa. På blå beaglar är nosspegeln mörkgrå.

Läs mer..