Hej!

Det blev tillslut fyra harar och ett rådjur skjutna efter Tara första säsongen. Jag är jättenöjd med henne, jag hade inte förväntat mej att jag skulle hinna jaga in henne på barmark, vilket är ett krav jag brukar ställa. Sista haren sköt jag på första snöföret efter ett skapligt drev på 38 min, rådjuret var ett kortare drev, jag hade kunnat skjuta två men jag tyckte att det var nog med ett. Det kom fram fyra st jag sköt en av killingarna.

Sen när snödjupet var ca 10 cm så gjorde hon det fantastiskt bra, om bortser från lydnaden. Jag brukar kalla det förarfel.
Släpp 09.00
Hon provade jobba på två slag där jag inte såg ett spår men lyckades inte resa någon av hararna.
När hon sen hittade ett slag där jag kunde se spåren så dröjde upptaget inte länge. Det kom 13.00. Jag såg haren två ggr, jag försökte att locka in henne flera gånger men inte, jag hade henne på 50 m men hon tittade bara på mig och sen fortsatte hon driva. Klockan 15.00 så åkte jag hem för att byta kläder jag var genomsur på överkroppen, det var nollgradigt och upplega. Hon hade då totalt 8 tapp min. Då var Tara billig, det är väldigt förargligt att inte få fast hunden när man vill. Om jag vetat detta så hade haren varit död. Det måste ha varit väldigt gynnsamma drevförhållanden, nysnö och nollgradigt.

När jag kom tillbaks kvart i fyra så drev hon fortfarande, jag försökte att blåsa in henne med samma resultat som tidigare. Till slut gick jag en sväng i buktområdet. När jag sen gick till baks så blåste jag i hornet då och då, fem i fem så tystnade drevet och hon hann upp mig fem över. Då rullade hon ihop sig totalt färdig. Tur att hon gav sig till slut. Om det var att hon kom mina färska spår eller att hon hörde att jag lämnade området vill jag inte uttala mig om. Det brukar ha fungerat på dom andra hundarna jag haft. Skönt att få tillbaks henne i alla fall. Sen blev det en veckas vila.

När den veckan gått så var snödjupet 30 cm så det var inte aktuellt med någon jakt.

Nu har vi ca 40 cm men den bär upp Tara ganska bra så man kan var ut någon gång men henne.

Jag skulle kolla mårdfällorna i dag 30/12 och då fick hon följa med. Hon hann göra två prisdrev, givetvis det gick tungt för henne så dreven blev inte lika långa som på barmark i meter räknat. Men jag kallar inte detta jakt utan motion för hunden. Det bästa med denna dag var att jag kunde blåsa in henne från båda dreven när hon fick tapp. Sista gången var det nästan 200 m. Fösta haren såg jag men den var utom skotthåll, den andra var jag inte i sådan kontakt med drevet så att jag skulle kunna få sen den förrän på slutet. Då ville jag bara få fast henne för hennes egen skull.

Hälsningar Tommy och Tara.

Så var det dags igen.

Det blev tredje haren efter Tara idag. Hon började med ett slag som hon inte klarade av att ta upp på. När vi skulle gå därifrån så stack hon iväg drygt 600 m men inte ett skall. Vem av oss som skrämt upp haren kan jag inte säga. Sen kom hon samma väg tillbaks, då skällde hon några ord. Det kom fram en stor vit hare till mej och satt och lyssnade på Tara. Sen vände han tillbaks i samma spår. Tara var 1 min efter. Hon drev totalt 13 min första reprisen. Hon vände tillbaks till mig efter 8 min på första tappen. När jag sen följde henne mot tappen så for hon så småningom 370 m sen kom upptaget. Drevet gick bra i 16 min sen var det tapp igen i de gamla drevspåren. Hon hittade igen haren igen som kom fram till mig efter 8 min, Tara var då 3 min efter. Hon kom tyst fram till haren. Hon var inte så våldsam med denna hare som tidigare.

Jag vet inte varför hon skallade så lite i dag, vittring möjligen? Hon blir mer och mer framåt när hon hittat slag som är färskt så glömmer hon helt och hållet mej, samt även när hon driver. Däremot så vill hon helst kolla var jag är när hon får tapp. Men i dag var det bara första tappen hon lämnade. Hon tappar intresset väl tidigt på slag också.

Nu gäller det bara att inte jaga henne för hårt, hon är inte utvuxen ännu 6 mån i dag. När sen snön blir djup så ställer jag in henne. En valp ska man vara försiktig med deras muskler och leder är inte fullt utvuxna ännu. Så man kan fort köra dom för hårt, speciellt när det går bra. Gör man det så får både hund och husse lida för det längre fram i hundens liv. Det hände min första stövare, ren okunskap av mig. Om det däremot blir skare som bär Tara så kan jag fortsätta att jaga med henne. Jag är glad att jag hunnit jaga in henne på barmark, det hade jag aldrig förväntat mej första säsongen. Min åsikt är att man bör jag in valpen på barmark, rätt eller fel kan jag inte säga. Jag brukar göra så i alla fall.

Nu hör jag inte av mej mera förrän jag ställer in Tara för säsongen. Då kan jag ev göra en liten sammanfattning, om ni vill.

Med vänlig hälsning
Tommy och Tara.

Hej!

Var ut i regnvädret idag (8/11) och fick skjuta andra haren efter Tara. De var fösta haren som Tara fick lägga ner slagarbete på. Hon jobbade 30 min sen la hon av. Vi ringade halva slagområdet då började hon jobba igen och efter en kvart var haren uppe. Efter 22 min var haren tillbaks på upptaget där jag sköt honom.

Tara la om skallet på detta drev från fin till mellanläge, jag började undra om det tillkommit en hund till men så var inte fallet. Drevet var tappfritt men inte rungade men skallet det kommer mer och mer.

Vi hade upp en till hare men den gick vi bara på så det blev drev med en gång. Det var bättre drev än det först, Tara hittade hare flera gånger efter tapp det är det viktigaste tycker jag. Två gånger fick jag följa henne nästan ända fram till tappen innan hon fortsatte jobba igen. Nu återstår att skjuta en hare när hon hittat den efter tappt. Sen måste hon få lära sig att driva. Hon är lite för feg än för att ligga i länge efter en hare men det kommer

/Tommy

Första haren för Tara (Bilder längst ner på sidan)

Hej!

I dag sköt jag först haren efter Tara. Drevet var kort ca 3 min. Det var fjärde gången vi hade upp samma hare (den har i alla fall legat på samma ställe alla gånger) jag ställde mig där han passerat 3 ggr tidigare och så även nu. Jag hann precis dit tills hon tog upp.

Tara var tveksam i skallet förutom just upptaget. Däremot så var det ingen tvekan när hon kom fram till haren, hon var bara 30 sek efter. Hon skakade den rejält så att både skinn och hår rök. Jag brukar skjuta efter valparna så fort jag får möjlighet. I alla fall ett par stycken för att väcka deras intresse för hare. Hon åt gladeligen upp allt som jag gav henne från haren. En del valpar kan bara bli skamsna när de kommer fram till sin första skjutna hare.

Tidigare i höst har hon gått tyst efter hare men skallat lite grann när hon varit efter rådjur. Däremot så söker hon ut väldigt dåligt, jag skulle i alla fall vilja ha henne lite vidare. Man kan bara hoppas att det kommer.

Till saken hör även att jag släppte henne inte tidigare än kl 11.00 i dag. När vi sen fortsatte kl var ca 13.00 så började hon slaga igen. Det ska även sägas att hon jobbar bara på färska slag än så länge.

Jag förstod även var denna haren låg eftersom vi har haft upp in denna lilla ungskog vid två tidigare tillfällen. Han låg under samma gran som tidigare en stor vit hare. Jag sprang för att hinna ta han på vägen, det hade nog gått om jag varit tio år yngre. Det fattades 30 m innan jag hade haft han inom skotthåll. Men han är kvar.
Nu skallade Tara lite bättre och var ut ända på 700 m från mig (GPS-pejl). När sen tappen kom hade hon drivit 8 min. Hon spårade haren efter vägen ungefär fyrahundra meter men hittade aldrig igen den. Hon jobbade tjugo minuter på tappten. Bra tyckte jag för att vara första drevet. Sen gick vi lika glada båda två tillbaks till bilen.

Jag tycker att det var ett fall framåt för Tara eftersom hon vaknade till efter att jag skjutit haren. Hon har aldrig tidigare varit ut så lång som hon var med andra haren samt att hon skallade för först gången lite tveksamt, men det brukar vara så med orutinerade valpar. Jag upplever i alla fall att hon gör helt normala framsteg än så länge, vad sen framtiden bjuder på det får man se. Jag har i alla fall gott hopp.

//Tommy

Tara spårar hare

Jag la ett spår på tomten och även granntomten med haren. Tara hade inga problem att hitta den men jag tycker att hon har lite väl hög fart, ungdomlig iver kanske.

Det är inte först gången jag lagt ett spår med trafikdödad hare. Första gången hade jag henne i koppel, men sen har hon fått söka fritt. Jag gör detta för att få henne präglad på hare. Inte för att jag kan säga att det fungerar men jag inbillar mig i alla fall att det är bra. Om inte annat så verkar hon i alla fall att tycka det är roligt.

//Tommy

Tara - Första harkontakten - som inte blev av!

Husse Tommy Nilsson har mycket bestämda åsikter och principer kring hur man jagar in en valp. Det allra viktigaste är stödet, dvs.  att vara närvarande och under första skogsvanetiden ge valpen den grundläggande skogstryggheten. Tommy brukar börja när valpen har passerat 3-månaderstrecket, som Tara gjort nu.  I första skogsvaneträningen ingår också mycket lydnadsträning.  Tommy använder sig av det horn han redan från första dagen har använt hemmavid vid varje måltidstillfälle. En träning som faktiskt började redan hemma hos Mimmi och Anders, fast då användes en pipa.

Tommy blåser in Tara i alla sammanhang, även när hon hittat nått intressant att leka med.  Han blåser in henne, kopplar och efter ett antal meter släpper han henne igen. Koppling får absolut inte upplevas av hunden som att nu är det färdiglekt eller färdigjagat. En godbit som belöning, när Tara kommer förstärker det positiva till att bli uppkopplad.

Kvällssläpp.

Tommy är i början av valpträningen i skogen i princip alltid ute ganska sent på kvällarna, när haren har börjat röra på dig inför kvällens och nattens fodersök. Då menar han är det lättast och kortaste vägen från slag till hare.  Risken för ett längre drev under den unga valpens skogsträning är också liten.  Lätt också för Tommy som bor mitt i skogen.

Första haren!

Att Tommy är bestämd och vet vad han vill får jag klart för mig, när Tommy berättar om hans första harmöte tillsammans med Tara. Tara visade stort intresse på en tallhed där de gick fram. Tommy tittade sig omkring och fick se en hare som tryckte under några småbuskar. Tara fick hålla på. ”Men du visade väl henne på haren”, frågade jag. ”Nää”, svarar Tommy. ”Det ska hon klara själv!!”. Jag undrar hur många hussar som har den isen i magen.  Så nu drygt 3 månaders Tara får vänta en tid till på sin verkliga harkontakt. Men Tommy var nöjd med att hon låg kvar ca 10 minuter och försökte reda ut spåren.

Tjäder och orre.

Tommy skjuter gärna fågel för sina unghundar, när de stöter upp dem lämpligt för hans bössa.  Blir fågelintresset för stort lägger han av. Häromdagen stötte han själv en tjäder, när han var ute med Tara. Då kunde han med glädje se hur hon lyckas söka sig fram till där tjädern satt.

De senaste dagarna har Tara blivit mer och mer fridmodig, så då har de börjat leka kurragömma. När Tara försvinner utom synhåll gömmer han sig och låter Tara söka rätt på honom. Men han blåser också in henne mellan varven, när hon försvinner, för lydnaden är viktig för Tommy.

Ja det rullar på hos Tommy och Tara och han är mycket nöjd med det han hittills sett. Tommy vet också att det blir ingen jakthund sittandes vid köksbordet, så därför är han ute med Tara flera kvällar i veckan kortare och längre stunder. Det händer alltid nått och spännande och Tommy verkar njuta lika mycket som Tara av skogspromenaderna.

Dick Wedin dickbertil@gmail.com